Under de senaste åtta månaderna har jag enbart andats genom näsan vid träning och jag är verkligen lyrisk över effekterna jag upplevt! Det är superspännande att utforska hur långt jag kan ta det. När jag tränar numera så ser jag det från ett andningsperspektiv. Jag vill träna min koldioxidtolerans. Jag vill se om jag kan lyckas prestera med mindre adrenalin. Mitt mål är att så länge som möjligt, med hjälp av andningen, kunna fördröja punkten då jag växlar över till anaerobisk träning (energiproduktion utan syre).

Jag har märkt att genom att kontrollera min andning när jag tränar så kan jag hålla mig i den aeroba zonen längre och längre (energiproduktion med syre), och jag ser enorm potential i det här. Ju längre jag kan jobba aerobt och samtidigt utföra samma mängd jobb, desto bättre. Jag har också en känsla av att min kropp har börjat anpassa sig till att använda fett som bränsle, vilket är en stor fördel.

Eftersom jag gick in för 100% näsandning så var jag under den första tiden tvungen att sakta ner tempot och sänka mina förväntningar på att prestera, men det blev gradvis lättare och lättare att andas enbart genom näsan, även vid högre träningsintensitet.

Jag känner enorma förbättringar vad gäller effektivitet, jag svettas mindre, jag känner inget behov av att dricka under träning, jag har högre energinivåer och väldigt snabb återhämtning. Det känns helt enkelt som att jag slösar mindre energi och det har också haft en positiv effekt på mitt rörelsemönster och core-stabilitet.

Vid träningspass med hög intensitet och enbart näsandning är det mer av en inre strid, eftersom jag tvingar mig att vänja mig vid att hantera högre nivåer av koldioxid, men det är samtidigt mycket mindre av en fysisk kamp jämfört med tidigare. Jag upplever ingen träningsvärk och mjölksyra som tidigare och jag känner mig aldrig sliten efter träning, tvärtom lämnar jag numera gymet och känner mig hälsosammare. Jag ser även själva träningspasset som andningsträning.

Träning och hälsa är inte alltid samma sak, framför allt inte när det gäller träning på elitnivå. Jag tror man måste inse att det faktiskt oftast är två olika saker och man tvingas därför göra ett val mellan tävlingsprestation och långsiktig hälsa. Genom att lära mig hur andningen påverkar vår kropp och ändra hur jag andas också när jag tränar, så är jag övertygad om att jag kan fortsätta att hålla hög nivå på träningen, samtidigt som jag inte tummar lika mycket på hälsan. Genom att öka min koldioxidtolerans, bl a genom att vara medveten om hur jag andas när jag tränar, så har jag också nytta av det utanför träningen. Jag känner mig mindre stressad och har också mycket mer energi kvar för livet utanför träningen. Jag tror att nyckeln här är tålamod och jag har stort tålamod för saker som är viktiga.

Titta på Alexandras träningsvideo

Med näsandning vid träning får jag en koldioxid-boost som fördröjer mjölksyraexplosionen i mina muskler. Jag kunde trycka på riktigt bra utan att känna mig ett dugg sliten och efteråt kände jag mig nästan oberörd, trots att jag nog låg nära 85% av min maxkapacitet under en hel timma.

Jag älskar känslan av att känna mig helt återhämtad efter ett hårt träningspass, så som jag gör med näsandning. Inte alls dränerad och uttömd.

– Alexandra Kolam, 42, @alexandrakolam, personlig tränare, massageterapeut, Instruktör Medveten Andning och fd Crossfit-atlet på elitnivå